Luleå Basket – Top basket in Norden

STOPP #1 – Luleå, Sverige

Första stoppet i min jakt på att “hitta den nordiska basketidentiteten” tog mig till norra Sverige och Luleå.
För att ta reda på vad Luleå Basket egentligen står för – och hur en matchkväll ser ut och fungerar där.

Arenan

Okej – vad ska man säga?

Promenaden från centrum till arenan är enkel och tar bara några minuter. Väldigt smidigt. Man kan utan problem spendera dagen på stan och sedan bara gå till matchen.

Luleå Energi Arena ser riktigt bra ut från utsidan. En ordentlig arena för professionell idrott. Genom fönstren ser man klubbkontor och pokaler.

Man får verkligen känslan av att man är på väg till ett riktigt stort evenemang.

Inne i arenan

In genom dörrarna och man hamnar i en lobbyliknande yta – biljettförsäljning, snacks, några ställ med supporterprylar.

När det gäller merch hade jag gärna köpt en hoodie, men jag var lite osäker på om det faktiskt var någon där som sålde grejerna? Det vore lite oartigt att bara ta en.

Men själva lobbyytan är trevlig. Man kan hänga där en stund och just den här kvällen kunde jag dessutom se OS-hockeyn på storbildsskärm.

Snack med Kadri-Ann Lass

Efter matchen fick jag några minuter med Kadri-Ann Lass. Hon spelar i Estlands landslag och har spelat både i Finland (BC Nokia) och Sverige (Luleå Basket), samt i ligor nere i södra Europa.

Lyssna på ljudklippet nedan där hon berättar om skillnaderna mellan den finska och svenska ligan, hur hon ser på dambasketens läge i Norden just nu, hur hon trivs i Luleå och mycket mer.

LJUDINTERVJU MED KADRI-ANN LASS:

Matchområdet

Går man upp för trapporna kommer man in i själva matcharenan.

Precis där ligger en VIP-restaurang, och 90 minuter före match var den rätt så välfylld. Det såg dessutom ut som att huvudtränaren gick runt och pratade med gästerna.

Läktarna och planen – sett ur en fotografs perspektiv – är väldigt bra disponerade. Allt känns stilrent och professionellt. En bra mellanstor arena (och rätt stor för inhemska matcher!).

Enligt personalen brukar Luleå ha runt 1 000 åskådare på en dammatch i grundserien. Den här säsongen har det varit något färre, tydligen. Den här kvällen var det 883 på plats.

Fotoplatser

Jag blev visad till en plats där jag kunde lämna väskorna – och det fanns ett bord för oss fotografer.

Den lokala fotografen var trevlig och vi pratade såklart om… fotografering (chock!).

Som fotograf uppskattar man verkligen att platsen där man lämnar sin utrustning är lite avskild från publiken. Man känner sig lugnare när man vet att grejerna står tryggt.

När det gäller fotopositioner var det fritt att röra sig inom de vanliga ramarna. Bra variation av vinklar också – under korgen, längs baslinjen, från läktaren… riktigt bra!

Matchupplevelsen

Snygg introshow, spelarentréer med lite pyroteknik, bra användning av musik och ljus. Det är definitivt något jag kommer att prata med vissa finska klubbar om – det fungerade väldigt bra enligt mig.

Under matchen var det lite mer speakerkommentarer än vad jag personligen brukar föredra, men det passade ändå bra in i helheten och stämningen.

I pauserna hände det en del smågrejer – ett frieri på mittplan, någon hjärt-grej, tennissbollskastartävling… lagom med inslag för att fylla avbrotten.

Publikuppskattning

Det här ÄLSKADE jag att se.

Redan när matchen började gå mot sitt slut började funktionärer bära fram bord och stolar. Direkt efter slutsignalen stod de ute på planen tillsammans med affischer med spelarbilder och pennor.

Spelarna gick först runt och high-fivade publiken – och sedan kunde fansen gå fram och få autografer, antingen på affischen eller till och med på armen.

Precis sånt man vill se. Det kostar inte mycket att trycka upp några hundra A3-affischer för säsongen – och att låta spelarna signera dem efter matcherna. En fin liten grej för de yngre fansen, som kan ta med sig affischen hem och sätta upp den på väggen.

Samtidigt – jag råkade ju se en match som Luleå vann. Så jag vet inte riktigt hur det ser ut efter en förlust…

Mat & snacks

Som sagt fanns det popcorn och liknande i lobbyn. Inne i arenan fanns en liknande kiosk. Jag testade inget själv, eftersom betalningen verkade ske via Swish – mobilbetalningsappen som används i Sverige.

Utbudet var det vanliga: chips, choklad, bullar, godis, läsk… inget utöver det vanliga.

Å andra sidan finns ju den riktiga restaurangen också.